Då bilden togs...
I början av sommaren hade
Michaela en fototävling i samarbete med SanDisk där man hade 1 månad på sig att skicka in en bild som på något vis innehöll en SanDisk-produkt/logga/text. Något som visade sig vara lättare sagt än gjort...
Jag hade en ganska tydlig bild utav hur mitt bidrag skulle se ut, så jag lånade ihop lite rekvisita av en kollega och sen var det bara att invänta solen... Och jag väntade, väntade och väntade...
2 dagar innan slutdatumet var det fortfarande grått ute, MEN när jag tittade ut så fanns en liiiten glugg bland de tjocka molnen. Jag tog min kameraväska, rekvisita och slängde mig på cykeln och trampade snabbt som blixten ner till stranden här nedanför.
Där ställer jag snabbt upp min lilla solstol, den lilla kaffekoppen och det lilla parasollet och lägger mig ner på sanden för att invänta solen.
Men solen kommer inte, istället känner jag en regndroppe, sen en till och en till...
Hinner precis plocka ihop mina grejer och springa in under träden innan hela himlen öppnar sig och regnet vräker ner...
Regnskuren gick snabbt över och jag ser den lilla gluggen i molntäcket närma sig.
Jag går åter ner till strandkanten, riggar upp grejerna och lägger mig ner i (den numera BLÖTA) sanden...
Tänk er nu känslan när jag ligger där...
- känslan av att ligga i den blöta sanden och vänta på solen som FÖRHOPPNINGSVIS ska titta fram...
- känslan när det helt utan förvarning kommer en våg och förvandlar mina byxor och skor till lervälling...
- känslan när det visar sig att seglarklubben är ute på träning precis då och fem segelbåtar far förbi och man hör en liten pojke ropa " - Vad gör hon på stranden egentligen??" Ja, vad gör jag?? Det frågade jag även mig själv i det ögonblicket...
- känslan när jag sedan tittar mig om och ser tre husbilar uppställda en bit bakom mig, innehållandes flera par ögon som nyfiket iaktog mig... Jippi, jag hade tydligen publik också...
- känslan när solen äntligen kikar fram genom den lilla gluggen i molntäcket så pass länge att jag precis hinner ta min bild
- känslan i nästa sekund då solen går i moln, en vindpust rycker tag i mitt parasoll, kastar ut det i sjön och regndropparna återigen börjar falla...
Jag reser mig upp, genomblöt och lerig, vinkar glatt till de nyfikna ögonen i husbilarna och cyklar hemåt,
glad över att ha fått min bild :)
PS! Lön för mödan fick jag häromdagen då tävlingen var avgjord och denna bild resulterade i ett SanDisk Extreme Pro CompactFlash-minneskort 32gb, så skam den som ger sig ;)
Har fått flera förfrågningar på ett inlägg som jag gjorde för ett par veckor sedan, om vart jag fått tag på glashjärtat som det står "Dalkulla" på.
Det är en utav mina berlocker som tillhör mitt LillaLisa-halsband som jag fått.
Det finns färdiga halsband att köpa eller så köper man delarna separat och komponerar ihop sitt eget halsband.
Visst är det fint? Och sååå Dalarna :)
Ja att ligga hemma med en skadad handled är inte det roligaste!
Man har ont, kan inte göra sånt som man annars inte har några problem med, och det man kan göra tar så mycket längre tid, SUCK!!!
Men räddningen kom i början av veckan, då jag fick nya numret av SHOOT !
Helt klart min nya favorit!
En alldeles färsk och nystartad fototidning som drivs av ett gäng unga, otroligt duktiga och drivande personer, som har lyckats skapa en personlig fototidning med bl.a konkreta tips, fotoguider, repotage, nyheter, massor av inspiration och mycket mer.
Så alla ni fotointresserade (och ni andra också för den delen) har ni spanat in den än?? Om inte - gör det!
Fööör den eee greeeeat!
Låt mig presentera den nya familjemedlemen i familjen Canon:
en extern blixt vid namn Speedlite 430EX II
Helgen har spenderats i huvudstaden där årets fotomässa gått av stapeln.
Och för att skriva en kort sammanfattning av helgen så:
- är jag lite fattigare
- är jag några fotoprylar rikare
- är jag full av inspiration!